Therése

Ska få provjobba på puben imorgon mellan 11:00 och 15:00 .... Grymt kul. Nu är det bara en fast anställning eller fler jobb så blir det en lägenhet snart:
Saknar min Micke. Det är ju min bästaste bästaste vän. Visst e vi fina:)

 Jag och Tvilling! (L)


Saga(L) Tänker på dig. Du är inte glömt men det är så otroligt mycket nu med allt jobb och så.
Micke, Patrik, Markus, och alla andra. Ni finns hos mig.(L)

Igår var det min första lediga dag! Drog till Trevi och tog några glas med lite folk tills hockeyn började. Sen kom Dan så det var jävligt skojj. Han hade med sig en konstig och rett rolig skåning. När andra halvleken var över sprang vi hem till skpningen och hämtade mer dricka och drog hem till Dans kompis som fyllde år och kollade på matchen där. Kvällen som skulle vara tidig för man skulle upp vid sex vart lite senare än vad jag trodde. När klockan är fyra och man är rett bra berusad så gick inte planen så bra. Sen så ringde käre mor mig vid sex tiden och så jobbade jag tills vid 13:00. Skulle följt med Pastan idag ut och rida men min hals är paj. Så bror (Niclas)hämtade upp mig. Vi drog som vanligt till donken och nu ska vi sova.
Hej sålänge!

Vad ska jag göra?
Kan inte ha det så här. Fan Thessan. Kom igen nu.

Jag vet inte vad det är. Mår bara så otroligt dåligt.

Jag kan inte titta mig i spegeln utan att börja gråta och känna avsky över mig själv.

Jag vet inte. Jag känner mig så ensam och missförstådd.

Saknar livet då allt bara flöt på. Vännerna, jobbet, kärleken, allt. Men nu har allt svikit en.

Eller jag har nog svikit mig själv.

Jag har blivit en säckpotatis som bara sjunker djupare och djupare in i kvicksanden och ju mer jag kämpar desstu mer sjunker jag.

Hatar att vara ensam. Hatar att känna hatet emot mig själv. Vill kunna tycka om mig själv och vara nöjd med mig. Jag gömmer mig ... vill inte gå ut och träffa folk för jag skäms över mig själv. Jag hatar min kropp. Jag hatar den!

Sen det tog slut mellan mig och Björn var det som om livet tappade sin mening. Jag gav upp allt. Jag sålde min själ för honom. Han var mitt allt. Jag lämnade allt för honom och när han lämnade mig hade jag inget kvar. Och nu måste jag leta reda på varje bit igen. Men det känns. Jag vet inte. Fan. Jag hatar det här.

Jag vill kunna gå ut och träffa folk. Vill kunna visa upp mig och få komplimanger. Träffa killar och känna att jag kan. Jag kan göra något. Men det går inte när jag är inlåst i en kropp jag hatar.

Jag vet att jag är en bra vän, en bra flickvän. Jag skulle aldrig göra något bakomryggen. Jag är alltid trogen emot dem jag älskar men jag blir gång på gång överkörd. Och det värsta av allt. Jag låter mig bli det. Människor som jag älskar vill jag inte förlora och när det tycker saker om mig eller tror saker om mig som inte stämmer låter jag mig själv bli den där toffeln som hela tiden har svansen mellan benen och gör allt för att få respekten. Men jag tappar ju den bara... Jag har ju ingen respekt för mig själv. När ska jag få modet att kunna stå rak i ryggen och säga ifrån fast det kan gälla någon jag älskar som jag förlorar.

Kan det bli bättre.

Magaluf i september. Vilka ska med?

Idag var det soligt och lite muligt faktiskt. Efter att gjort klart muren på bakgården grävde jag lite mask och gick ner till skogen där vi har en sjö för att fiska. Helt underbart. 

Det är en krånglig väg att gå. Berg som ska klättras och träd som ska klängas innan man kommer fram och vilket ställe. Gäddorna leker överallt så man ser de stora bestarna på det grunda. Grodorna sommar längs kanten och ormarna slingrar överallt.

Jag satt mig vid ett skönt ställe och kastade ut flötet och det är lika kul varje gång när man ser hur det guppar. Speciellt när småmörtarna kämpar för att få ner masken.

Jaha.. vad händer nu då? Ligger här i sängen med lite migrän. Glömde dricka idag. Så. Aaa..

Vilken härlig dag det har varit idag.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva... Jo.

Jag hade ju kommit igång med mitt nya liv men måste hoppa det tio dagar framöver nu.
Känns skit tråkigt.
Vräkte i mig ett kilo choklad sammanlagt igår och idag plus att jag rökt en massa.
Ussa kussa på mig.

Så fort någonting inte går som det ska ballar jag ur. Vet inte varför. Har inte haft något sug alls efter cigaretter eller choklad men ändå gör jag det. Som om det vore okej att svulla när man inte kan göra något som man vill. Vad kallas det nu igen. Just det. Tröst äta heter det. Ja.

Nu går jag på Heracillin 750 mg tre gånger om dagen och det gör mig såå trött plus voltaren för att minska ilningarna i benet. Helt sjukt hur ett litet jack kan göra en sådan skada. Men det är ju såklart på de dumma ställena jag gör illa mig på.


Men tänk om:
Om jag hade huggit mig lite högre upp hade det inte blivit någon större sak av det hela men nu är det precis där man böjer det.

Kollade på stygnen idag när kompressen åkte av under duschen. Skit. Hela knäet är blått och svullet. Helt galet. Är jätte trött nu. Blir så deppig när sådana här saker händer mig. Vill inte vara ensam då. Men, men. Det är bara att gilla läget.