Livets Maraton

Jahapp.
Ligger i sängen och har inte mycket vettigt för mig.
Jag tänker jätte mycket på hur jag har det runt omkring. Jobb och studier.
Jag känner mig just nu som en enda stor besvikelse över mig själv. Allt mitt slit, mitt starka mål och nu när jag är halvvägs känner jag att jag inte är tillräkligt stark än. Jag måste väl som alla andra maratonlopp träna upp så jag klarar det, men just nu gör jag inte det.Jag får helt enkelt inse att jag måste vila upp mig och börja se långsiktig.


Livets Mening eller bara ADHD?

Undra hur det hade sett ut för mig om jag aldrig fick diagnosen ADHD? Om jag ska vara ärlig tror jag nog att jag inte levt. Jag hade inte orkat med mig själv helt enkelt. Jag är inte stolt för det jag gjort men jag tar upp för jag tycler det är viktigt att veta att man inte är ensam om saker.
Jag har ialla år vart utanför på alla sett. Till och med utanför när det handlar om min familj. Det förstod mig inte, jag förstod ju inte mig själv. Jag var hatat av allt och alla och framför allt hatade jag nog mig själv mest. När man var vid 12 snaret började man tänka på att faktist gå och dö men då var man rädd för smärtan.
Nu vet jag vad som krävs för att gränsen bestiger en, hur det känns när man vill dö. Jag vet hur man mår när man vill det för då försvinner allt. Man har inga rädslor eller skuldkänslor. Man sket i om folk skulle såras och tycka att man flydde med svansen mellan benen. Det fanns ingen rädsla om smärta. Den enda tanke som fanns va... Aldrig mer. Inge mer. Fri.

Jag är starkare nu och kan själv tycka att jag funnit massa meninsfulla tankar kring livet. Man kan säga att livet är som en mattebok och vissa tal blir som stora maraton. Man kan inte fuska, fuska kan man genom facit men till slut slår det tillbaks. Det  man får göra är att gå tillbaka, be om hjälp och träna. Det är ingen svaghetet att få hjälp. Vem ser ner på en som ber en om hjälpande hand när man skadat sig?

Nu kommer mitt typiska ADHD tråd här som gör att man glider ur allt längre och längre bort. Det finns så mycket man kan säga. Jag får ta bort min negativa energi och säga mig själv: Det är en del av min charm.

Jag skäms inte! Jag är stolt. Jag är Therése och är bäst på att vara den jag är! Jag har mina brister som en vilken människa som helst. Jag är en snäll människa som bryr mig om allt omkrng. Jag bryr mig faktist... Jag tycker om mig, jag bryr mig om mig. Jag tar hand om mig. Jag älskar mig!
Jag har insett en sak att man kan inte börja älska andra förän man börjat älska sig själv. Jag älskar er!
FAN VA JAG ÄLSKAR ER!!!

DU ÄR BÄST! DU ÄR VÄRDEFULL! DU ÄR SÅ JÄVLA COOL!
DET FINNS INGEN SOM ÄR BÄTTRE PÅ ATT VARA DU!

Tro, Hopp och Kärlek

Kommentarer
Postat av: Anonym

Puss puss puss gumman!

2008-03-18 @ 16:32:45
URL: http://tinkalinka.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0